Utställningen "Systems of Orientation" tar avstamp i en mental bild av stadens icke-platser, transportsträckor och identitetslösa utfyllnader. För stadsbon har kontakten med naturen ofta blivit reducerad till en fragmentarisk relation. Istället sker identifikationen med en artificiellt konstruerad stadsmiljö. Stadsplaneraren Kevin Lynch beskriver behovet av att kunna orientera sig i omgivningen, inte bara som en försvarsmekanism mot att gå vilse, utan han sammankopplar även behovet med fenomen som känslor av välbefinnande och att vara i balans. Han menar att ordet "vilse" i språket ofta syftar på mer än geografisk osäkerhet; det bär på övertoner av total katastrof.
Emille de Blanche, Systems of Orientation (2019)
I arkitekturens mellanrum, i frånvaron av platsspecifika markörer, konstrueras alternativa landmärken som genererar identitet och struktur till platsen. Verken i utställningen refererar till minnesbilder av icke-platser från stadsmiljöer där de ursprungliga platserna har förlorat sin mening och smält samman till ett arkiv av detaljer som zoomats in, förvanskats och förstorats för att fogas samman i ett nytt narrativ.
Med en arbetsprocess baserad på experiment kring industriella material och deras egenskaper skapar Emille de Blanche storskaliga, skulpturala verk som omfattar idéer om form, rum och skala, men också en uppmärksamhet kring kroppens fysiska närvaro i relation till verken.